Finns på Twitter. Följ mig där.

https://twitter.com/#!/lizwennberg

Gud i min låda vad jag hoppas på stipendiet som jag har sökt! Kan inte upprepa det nog många gånger. Jag längtar till september då vi kanske har två inkomster igen.

amen.

Idag fyller dottern tio vilket betyder att det är hela tio år sedan jag fick mitt yngsta barn och då var jag tio år yngre. T.I.O.

Men vem bryr sig om siffror? (Om det inte är pengar alltså.)

I maj tror jag författarfonden tar sitt beslut om stipendiet jag sökt. Jag behöver stipendiet jättemycket eftersom vi lever på min lön. Jag behöver få skrapat ihop pengar till mitt medlemskap i författarförbundet och lite fred på jorden vore toppen. Det dyker upp loppisar lite här och var den närmaste tiden och jag borde verkligen hitta något säljbart, men jag har inte kraft eller energi till det.

Någon rättvisa i eländet finns det eftersom kammarrätten dragit öronen till sig, men allt tar tid.

Allt är inte nattsvart, det skiftar lite åt grått ibland. Solen är ungarna, jävligt tacksamma ungar har vi när jag tänker efter, och tänker efter gör jag hela tiden.

Svenska dialektmysterier. Det är från min hemort. Se klippet och fundera över om ni inte bor på fel ställe...

http://svtplay.se/v/2763049/svenska_dialektmysterier/del_4_av_8?cb,a1364145,1,f,-1/pb,a1364142,1,f,-1/pl,v,,2767457/sb,p113543,1,f,-1

Om jag ska vara egoist och önska mig något så skulle jag vilja ha en till tatuering och att Malin Person Giolito blir programledare för Babel så mina böcker får lite mer uppmärksamhet. Det kan hända att jag och Malin kom överens om att vi skulle prata om hennes böcker. Jag vill helst inte synas, och det har jag ju lyckats bra med so far. Jag sitter gärna med en påse över skallen eftersom jag fortfarande lider av foto-skräck och fick tacka nej till fina fotografen Katarina Nilsson som behövde modeller. Det finns by the way inga pressbilder på mig, de som behöver några kan googla på papperspåse.

Så här blev det tills köks-ön är klar.

Ett litet frukostbord.

Vi ska bygga köks-ö med bar. När jag säger vi, menar jag Thomas. Tills vi kommit underfund med hur vi vill att den ska se ut måste jag möblera upp köket så jag inte blir galen. Så här ser det ut just nu:

Pelarbordet som ligger på rygg just nu ska bli lite högre så det kan vara frukostbord eftersom jag snodde det bordet till min arbetsplats. Den ser ut så här:

Och ja, det är ett älghorn på väggen, en 16-taggare. Och det är fantastiskt fult på rätt sätt. Och lite groteskt. Men Norrbottning som man är...

Söndag. Söndagar är en panik-dag, nästan värre än måndagar och det beror nog på att söndagen blir måndag och då är det bättre att ta en måndag eftersom det innebär tisdag och en dag närmare till fredag. Do you read me?

I en skola i Norrköping ingår bland annat Punkpapporna i likabehandlingsplanen som en del av personalens kompetensutveckling inom sexuellt likaberättigande. Det här känns fantastiskt. Allt man arbetat för räntar sig dubbelt upp.


Räntar. Är inte det ett ord? Rättstavningsprogrammet rödmarkerar det.

3 saker har jag att berätta.

Påskafton betyder manusarbete i min värld och det är helt okej.

Vaknade tidigt i morse av att min vänstra käke smärtade fruktansvärt. För en stund sedan testade jag äta en bit salladsblad. Trodde jag skulle svimma. Någon som har recept på en god påsk-soppa?

När man frågar 118 100 hur många böcker jag skrivit kommer en bok. Så jag tycker de kan stryka "Svar på allt".

Nu kommer bilderna.

Hår.

Nästan hår.

Igår slutförde jag redigering två på ett manus och jag är himla nöjd. Inskickat och klart! Jag plockade även fram rakapparaten och med hjälp av maken rakade jag bort en del av mitt hår på högra sidan om skallen. Som ni kan förstå så blev det en bra dag. Tyvärr har jag inget foto på håret, men om ni tänker er långt svart hår, bort med hår på högra sidan, allt annat hår åt vänster på huvudet och så flätade jag ihop lite hår vid flinten.
Glad Påsk och så vidare! 

I morgon, onsdag klockan 21.00, vill jag att ni ser på TV. Det är Svenska dialektmysterier och handlar om dialekten där jag bor. Så här skriver SVT om Fredriks besök med Överkalix dialekt:

I del fyra åker Fredrik till Överkalix. Det sägs att till och med djävulen behöver tolk när han besöker Överkalix. Det behöver Fredrik Lindström också.

Det här ser vi. Okej?

Jag skulle vilja göra ett tillägg till nedanstående inlägg: Jag upptäckte precis att jag har hållit på med en manusbearbetning i en vecka PÅ FEL MANUSVERSION!

En helt vanlig måndag innebär fransyska mellan alla tänder, rostad potatis över hela köksgolvet samt en halv liter vatten på mig och en halv på golvet. Välkommen tisdag.

Exempel på söksträngar som man använt på google och slutligen landat på min blogg;

"Pernilla har löständer"
"tjej med hiv"
"Vad heter hon nu"
"ALL atombaserad rörelse stanna"

och bland det värsta, eller bästa, beroende från vilken sida man väljer att se det:
"blomkrukan"

Frågan kring blomkrukan har säkert med att göra att jag hips vips låg i en blomkruka mitt i centralorten en varm sommardag när säkert tusen personer var i farten. Har tidigare bloggat om detta och jag bjuder på mig igen. Jag var nykter. Så det behöver vi inte spekulera i. Jag har ingen aning om hur jag hamnade där i utan ledde min cykel efter trottoaren och innan jag visste ordet av det låg jag i en blomkruka som var ungefär en meter i diameter. Jag gick inte mot blomkrukan, för de stod på en gräsmatta intill trottoaren. Blodet sprutade från min fot. Bara det. Hur kom foten med i det hela? Jag låg ju inte med underdelen i krukan.
Det värsta var att jag skulle till systembolaget. Vi skulle ha en vinflaska till en middag. Pinsamt. Pinsamt!

Jag försöker hitta balansen i fikarummet. Jag ser till vänster.

Den här äppelkakan får mig att tänka på det kvinnliga könsorganet.

Väntan är outhärdlig. Som om man vore en gam och inte kommer åt ett kadaver.

Fantastiskt!

Någon har googlat på "skriva bok post-it lappar" och på så sätt landat i min blogg. Skriva en bok och använda post-it lappar är smart. På post-it lapparna skriver du exempelvis namn på personer och händelser och kan på så sätt bygga upp ditt manus på väggen och sedan flytta runt lapparna eller helt enkelt plocka bort en person för att se hur det ser ut då. Mycket användbart.

Hur gick det då med vinallergin, eller vad jag nu ska kalla det? Allergi från skalen från druvorna, tyckte jag systembolaget uttryckte det. Vad än det är fick det mig att låta bli att köpa vindruvor. Om det så finns en liten risk att jag ska bli sjuk så tar jag den inte. Inte just nu.

Hur som helst testade vi vitt vin. Kände ingenting. Ingen huvudvärk, inga stenar i kroppen, inget illamående. Å andra sidan dricker jag ju aldrig mer än ett par glas. Men ändå, med tanke på att ½ glas rött gjorde mig sängliggande en halv dag är det ändå trevligt att veta att man kan servera vitt till maten om man så vill.

Nu vet jag inte om det innefattar alla röda viner för min del, eller bara vissa druvor, men det gör det samma, jag vill helst inte uppleva skiten igen.

Jag och äldsta har möblerat om. Inte en stor om-möblering utan man kan se det som en tilläggsmöblering. Vi har helt enkelt satt in ett skåp i köket vilket resulterade i att köksbordet måste stå snett. Eftersom nästan allt varit vitt innan vet jag inte om hela skåpet slukar upp rummet.

Men det här är inte hela vårt kök. Uppskattningsvis upptar denna mathörna en tredjedel av köket. Vi har nämligen ett till köksbord. Ett så kallat frukostbord. Eller nåt.

För några dagar sedan skickade jag några av mina dikter på läsning. Ett nytt poesimanus håller nämligen på att växa fram. Tillbaka kom en positiv respons men med orden att vissa kändes halvklara.

Idag öppnar jag manuset för att fortsätta med det och ser till min förskräckelse att några av dikterna är just halva. Var fan är andra halvan?

Det är ju så att man nästan börjar gråta. Har stängt ner manuset. Ska se The walking dead istället. Det är väl närmast så jag känner mig. Just nu.

Vi har precis grillat korv i öppenspisen och så fick jag för mig att steka pannkakor också. Säkert för att jag skulle skriva manus. Det är ju så jag funkar. Sen när man står där med pistolen mot tinningen, då jävlar blir det åka av. Då vet jag inte ens hur man brer en smörgås.

Några har googlat på vinallergi sedan jag tog upp ämnet och de har landat på min blogg. Jag lovar att lägga ut mer information när jag testat vidare med vitt vin, som jag förvisso druckit många gånger innan, men sällan och aldrig enbart.

Även om det gör mig detsamma om jag kan dricka vin eller inte är det ju alltid trevligt om man kan ta sig ett glas eller två till maten utan att få en hemsk huvudvärk och kräkningar av så liten mängd.

Igår var jag och beställde ett vitt vin till mitt systembolag. Jag bor på liten ort så sortimentet är inte jättestort, men väl varierat och personalen är väldigt tillmötesgående och kunniga. Självklart har jag glömt vad vinet heter. I mina dagar vore det otroligt om jag kom ihåg.

Vi har snö upp till fönstren och ändå kommer det knappast att bli något IS-SM nästa helg. Vi har varmt så det pressar upp vatten på isen. Trist. Hela familjen är med i motorklubben och sönerna skulle vara funktionärer. Tror det är första gången jag vill ha lite stabil kyla. Men bara under veckan som kommer.

Alla våra ungar kör cross. Jag har därför börjat kolla över utrustning redan nu. Utrustningen är dyr och det behövs massor med nytt och dessutom pratar ena sonen om att börja tävla. Ett släp vore också bra.

Tur att vi skiter pengar.

EDIT: Jag har (en tid efter nedanstående inlägg) testat rött vin när jag skulle använda upp gammalt vin i en gryta från en box som stått ganska länge. Slog upp i ett glas för att lukta och smaka så det inte blivit ättika. Slog i grytan och tänkte sedan att jag ska smutta lite från ett glas. Jag visste ju att jag aldrig spytt från det här vinet. Eventuell huvudvärk botas med piller. Kände ingenting. Det här är märkligt eftersom jag den senaste tiden spytt från vissa och haft en huvudvärk från helvete från andra. Kan det ha med avdunstning att göra? Rena slumpar? 

Jag har fått vin-allergi. På allvar. Det började för två år sedan när jag drack ett glas Gosa en kväll. Och nej, det var inte ett tio liters glas, utan uppskattningsvis 1½ dl. På morgonen sket och spydde jag som om jag hade betalt för det. Jag hann bara ut ur toaletten och så var det bara att vända om. Jag var helt utslagen till sena eftermiddagen. Mamma hade druckit från vinet och pappa likaså. De varken sket eller spydde.

Efter denna läskiga händelse har jag börjat känna mig väldigt "tung" efter bara ett par glas vin, men har inte tänkt mer på detta. För en tid sedan köpte vi en flaska från nyhetshyllan. Vi drack lite vitt till middagen och sedan smakade vi från det nya röda. Jag tog ett glas till maten, och kände mig en smula olustig. Fyllde på lite mer men slog bort det i slasken.

Morgonen efter: skita och spy. Det visade sig att vinet innehöll 10% av den druva som Gosa innehåller.

När jag började lägga ihop ett och ett testade jag att dricka rött vin till middagen igår. Eftersom jag sällan och aldrig dricker mer än 2 ½ glas drack jag mindre än så och redan på kvällen fick jag en sjuhelvetes huvudvärk och kroppen kändes ut som full av stenar. Hemskt! Och detta vin innehåller inte den druva jag spydde av två år tidigare.

Efter mitt test gick jag således till Systembolaget idag för att delge dem detta och forska vidare. Hon i butiken berättade att hon hade haft en kollega en gång i tiden som inte tålde rött vin, och när de druckit ett glas till maten hade hon blivit så dålig att han knappt tagit sig hem från Stockholm. Det hade visat sig att hon inte tålde vin.

Summan av kardemumman: Jag tycks inte tåla rött vin.

Någon annan som har något att tillägga i ämnet? Jag kan ju meddela att den sorts sjukdom man får av att inte tåla går inte att jämföra med en vanlig baksmälla. Jag föredrar baksmällan...

Men hörni, jag har varit med om något skitmystiskt ikväll. Jag tömde min mobilkamera och där fanns ett foto på en person jag aldrig sett i hela mitt liv. Varken mannen eller ungarna kände igen personen.

Vad betyder detta? Kan det smita in foton från nätet?

En gång i tiden hade jag en kul blogg. Nu har jag knappt en blogg. Känns det som. Jag ska försöka ändra på den saken och jag orkar inte ens ha dåligt samvete över att jag kommer misslyckas.
Eftersom jag inte har en aning om hur jag ska kunna klämma fram något kul ikväll visar jag en bild på hur det såg ut för ett par veckor sedan innan det kom mer snö. Jag blev inspirerad av Malin Wollins bild på vårmode...

O-glamorös dag

Jag har återigen sökt stipendium från författarfonden. Det är svårt. Både att söka och få ett.
Jag har idag valt sektionstillhörighet i författarförbundet och jag måste betala årsavgiften som ligger på 1400:-
Dyrt.
Jag har inte skrivit på manus idag.
Inte vidare glamoröst författarliv denna vecka.

Förändra i ett antaget manus...

... är det någon som sökt på och landat i min blogg. När manuset väl är antaget så kommer redaktören att lämna kommentarer på vilka förändringar som bör göras i manuset. Det kan handla om namnbyten, stryka hela händelser, syftningsfel m.m. Det jag med säkerhet kan säga är att bearbetningen tar tid. Och det handlar inte bara om en runda.

Refuserad som fan!

Det finns fortfarande de som söker på Refuserad som fan! För er som inte vet vad det begreppet är ska jag meddela det nu.

Innan jag blev antagen bloggade jag om min resa dit. Bloggen hette Refuserad som fan och var ganska välbesökt. Jag blev även nominerad till Årets blok. Det här betyder att min blogg blivit tryckt till bok (även om den inte vann). Rätt glad är jag för det eftersom jag var dum att radera bloggen när jag blev antagen.

Då vet ni det.

Långdikt

Hej på er! Det är många som söker på långdikt. Lägger ut en länk på den HÄR.

G.L.F.O.

God morgon. Long time no see. Fredag. Och så vidare.

Måla

Jag målar om farmors matbord. Tonåringarna skakar på huvudet och det gör inte saken bättre nu när jag äntligen kommit till skott. Jag har även lärt mig saker som att jag inte är en målare. Fortfarande. Tror tre liter färg sitter på armarna och en halvliter i håret.

Refuseringar

Jag tänkte prata om refuseringar. Igen. Ämnet kan aldrig bli uttjatat. Som aspirant vill man veta och man vill ha någon att fråga. Fråga mig, jag har varit med om det mesta.

Alla får refuseringar. Hopplöst trist, men samtidigt fick jag en ny spark i baken för varje refus som trillade in. Jag får fortfarande refuseringar. Visserligen ofta i positiv anda, att jag får återkomma med mer manus, refuseringar med tips och frågeställningar och så vidare. Men jag har också bombats med Tack, men nej tack, vi har läst med intresse och lycka till på annat förlag.

Vad man ska komma ihåg är att förlagen får in massvis med obeställda manus. Vissa förlag kan få några tusen per år. På detta har förlaget sina tidigare författare att ta hand om, författare som precis utmärkt sig som de ger den där utvecklade refuseringen till, manus som de bearbetar och så vidare.

Jag kan inte ge annat tips än att inte ge upp. Det här är en väg man måste vandra. Just nu sitter jag och skriver om en hel roman. Samma innehåll, men jag ändrar tonen i manuset. Detta på grund av refuseringar.

Skriv på och var dig själv. Ödmjukhet tror jag är en bra egenskap.

Fullbokad

Jag har börjat skriva om en av romanerna. Ska ta använda mig av refuseringen och skapa en bra text med samma innehåll. Eftersom jag fick en så pass utförlig refusering med förlagets tankar och reflektioner bör jag kunna få ihop något.

Min helg är med andra ord fullbokad.

En refus

Jag har fått en refusering. Av bästa sort. Hela mejlet var fyllt av glädjande meningar.

Du kan skriva – det är inte tu tal om saken. Texten har bra flyt, språkligt är det absolut inget att klaga på.

Och så ger man en fantastisk redogörelse för vad som är "för mycket" och lite frågeställningar, och avslutar därmed mejlet med följande;

Jag tycker egentligen att du skriver för bra för att behöva ta till såna storsläggor i intrigen! Och vi läser gärna om du skriver nåt i framtiden!!

Kan man ringa?

Det är någon som undrar om man kan ringa och kolla om förlaget läst ens manus. Svaret på den frågan är ja, om du har en telefon.

Jag har aldrig ringt till ett förlag för att kolla av med dem. Men rätt nyligen tog jag upp en liknande fråga på facebook eftersom mitt manus legat ganska länge på ett förlag utan någon respons. En kvart senare låg refuseringen i mejlen.

Kanske vi var (o)vänner?

Men visst är det fritt fram och ringa förlaget. Men man ska ha i tankarna att det kommer in mängder av manus och det tar oftast tid innan de läser. Jag tänker mig att de hör av sig så fort de kan lämna ett besked.

Livet och så vidare

Världen är så ofattbar orättvis.

You got a fast car
And I want a ticket to go anywhere
Maybe we make a deal
Maybe together we can get somewhere
Anyplace is better
Starting from zero got nothing to lose
Maybe we'll make something
But me myself I got nothing to prove

You got a fast car
And I got a plan to get us out of here
I been working at the convenience store
Managed to save just a little bit of money
We won't have to drive too far
Just 'cross the border and into the city
You and I can both get jobs
And finally see what it means to be living

Fel

Det är någon som sökt och kommit till min blogg med söksträngen "rättar förlaget till stavfel i ett manus".

Svaret blir både ja och nej. Ja om det blir antaget, och då gör du som skrivit manuset stor del av det jobbet. Nej, om du blir refuserad.

Man undrar också om ett manus kan innehålla stavfel: Ja, det är nästintill oundvikligt att leverera ett manus utan fel.

Fler frågor på det?

Gott nytt år!

Jag orkar inte sammanfatta 2011. Det finns inte så mycket att skriva om det. Jag tillät mig själv landa i mitt skrivande, och det ska jag ha tack för.

2012 ska bli mitt skriv-år. Idag ligger sex manus på förlag. Ett förlag är en ny kontakt, och det känns spännande - oavsett utgången. Jag siktar in mig på att skriva förlagsavtal helt enkelt.

Jag vill önska alla ett Gott nytt år! Vill också hälsa ett jättetack till alla mina läsare. Ni är bäst!

Baklängesvärp

Säg till när dina ägg värper hönor så köper jag gärna av dig.
Så sa jag idag till en hönsägare.

Italien

Julen har varit fin och stillsam i all sin enkelhet. Det vi kommit fram till är att nästa år blir det inget julbord, det blir en italiensk buffé. Bara så att ni vet.

God Jul

Skinkan griljerad. Knäcken kokad. Bastun varm.

Utöver det blir det en tämligen enkel jul. Vi lever på en låg lön. Sverige 2011. Tjänstemän emellan.

God jul.

Uppstigen

Uppe.
Trött i ögat.
Men uppe.


Glömde ju berätta, igår fick jag en fantastisk julklapp av förlaget: Hallongrottans seriekalender. Underbar!
Köp den. Kan garantera att det blir en uppskattad present. (Fast ni kommer behålla den själv.)

Om man skulle sätta lite rouge på kinderna. Känner mig lite blek.

40.

Mannen fyller 40 idag.
Kvällen har bestått av Rom och cola.
Vin.
Whisky.
Kubanska cigarrer.
Choklad.
LP-skivor från 70-talet.

Min klocka ringer 06.00

Långdikt

Återfinns HÄR.

Tankar kring jul

Har haft miljoner tankar i skallen som har dominerat den senaste tiden.
Ni som har möjlighet, stöd Röda Korset, ActionAid eller någon annan hjälporganisation i jul.
Tänk på människorna på härbärgen, alla som hjälper till i soppkök, de som gör gratis matkassar möjligt.

Jag skänker så mycket jag kan i kläd- och prylväg till Röda Korset, jag har köpt en present mot fattigdom via ActionAid. Jag ger bort en jacka om jag kan. Följ mina länkar längre ner på sidan.

Världen blir lite bättre om man hjälper varandra.

Okej:)

Simona!

Vill sända dagens blomma till Simona.
Tack vännen.

Skrivtips

Helgen ska bestå av skrivjobb är det tänkt. Jag har bearbetat fyra kapitel, och ska göra resten av manuset under helgen. Det innebär massvis med jobb.

Jag ska lämna lite skrivtips till er aspiranter:

När ni skriver ert manus, ha en anteckningsbok - ett för varje manus - där ni för in alla namn, åldrar, platser och händelser för att sedan kunna gå tillbaka när ni behöver uppdatera er.

Jag har ingen sån anteckningsbok för detta manus. Illa.

Och granen ska hämtas.

Internationella AIDS-dagen

Idag är det internationella AIDS-dagen. Snälla ni, orka läsa mitt långa inlägg nedan. Alla kan vi bidra till att göra världen lite drägligare för de som inte har samma förutsättningar som många andra.

Jag kommer ihåg 1987. Jag såg Jacobs stege, åt tonfisksallad och bar neonfärgade kläder. Men mitt starkaste minne är när jag bevittnade Sighsten Herrgårds bekännelse i TV att han hade aids. Jag skulle fylla 12 år och fattade inte riktigt vad det hela handlade om, men jag blev ändå livrädd.

Kunskapen om hiv och aids i fattiga delar av världen är många gånger lika liten som den kunskap jag hade som barn, men med hjälp av stöd- och informationsgrupper som stöds av ActionAid får de drabbade kunskap i sin sjukdom och kan leva ett längre och lyckligare liv.

33 miljoner människor världen över lever med HIV och AIDS. 70 procent av dem bor i Afrika. Men som trenden ser ut nu kommer Asien att gå om Afrika. Man beräknar också att alarmerande epidemier kommer att bryta ut i Latinamerika. AIDS är ett av de mest akuta hoten mot framsteg i utvecklingsländer. Det går inte att stoppa den globala fattigdomen utan att ta itu med spridningen av HIV och få ner antalet smittade och dödsfall som kan relateras till HIV och AIDS.

Constance Tuva

32-åriga Constance Tuva bor i byn Marikano i Malindi-distriktet i Kenya. Hon och hennes äldsta son är båda HIV-positiva.
– 2006 gick jag ut och berättade att jag är hiv-positiv. Då slutade folk att hälsa på mig och ingen ville prata med mig. Men på senaste tiden har situationen förbättrats. Människor ser mig som en medmänniska igen, berättar Constance.

Sedan 2007 är Constance medlem i gruppen Kuluhiro, som stöds av ActionAid. Gruppen hjälper kvinnor och män som lever med hiv och aids och gör det lättare för dem att få vård och kunna försörja sig. Man vill minska spridningen av hiv och ordnar också olika aktiviteter för att skapa medvetenhet kring viruset.
– Gruppen har hjälpt väldigt mycket. Jag får känna att aids inte betyder att livet tar slut och att jag fortfarande kan leva lyckligt. Vi får råd om hur vi ska äta och hjälp att ta oss till sjukhuset så att vi kan hämta medicin, berättar Constance.

Tack vare ett bevattningsprojekt som gruppen drivit kan Constance äta bättre.
– Förut var jag tvungen att lita på regnet. Men nu kan jag vara säker på att skörda. Jag sparar det mesta till matlagning, men säljer en del. Det hjälper mig mycket, för man kan inte ta bromsmedicinen utan att äta ordentligt.

Här kan du läsa mer om ActionAids arbete mot hiv/aids.

Jag vill att ni stödjer ActionAid i deras arbete. Dessutom vankar julen, och då ska ni absolut gå in HIT, där hittar ni presenter mot fattigdom.

ActionAid Plusgironr 90 00 83-7

ActionAid

Jag vill tipsa om en sak så här i juletid. Det magiska datumet 11.11.11 var vi - som många andra - bjudna på bröllop. Vi funderade över vad i hela friden vi skulle ge till någon som hade allt (och som dessutom tjurigt inte skulle ha något). Efter en stunds funderande som inkluderade ett intensivt googlande blev presenten given: En åsna.

Jo, ni läste rätt och brudparet blev glada.

In på ActionAid med er! Där finns massor med nyttiga presenter mot fattigdom.

Att redigera manus

För ett par veckor sedan häpnade en över hur manusarbete fungerar. Tydligen är det många som tror att man får en idé, skriver ett manus, skickar in, blir antagen och sedan ger förlaget ut boken.

Därför tänkte jag berätta om just redigeringsproceduren. Den kan givetvis skilja sig mellan olika förlag och författare, men så här fungerar det för mig.

När manuset är läst av förlaget får jag ett responsmejl som innehåller massor av positiv anda och en liten sammanfattad reflektion av manuset. Den reflektionen läser jag och grunnar på ett tag. När polletten trillat ner arbetar igenom manuset och skickar iväg det igen.

När förlaget återkommer nästa gång får jag kommentarer på manuset vilket innebär att jag redigerar det igen. Här kan det ske allt ifrån ordbyten till att ta bort hela stycken. (Jag är expert på att skriva in händelser som inte alls tillför berättelsen något. De plockas bort i det här skedet.)

Så här kan man hålla på i några vändor, kapitelvis, eller hela manuset i ett svep.

När sedan boken kommer i satt form, alltså i en fil på datorn på det sättet den skickas till tryckeriet, kan man fortfarande ändra. Trots att många haft sina ögon med i bearbetningen kan man finna fel i det här skedet. Det kan vara konstiga radbrytningar, stycken som hoppat för långt ner, huvudpersonen heter av någon konstig anledning Anna på sidan 43 istället för Lisa på alla andra sidor.

Sen skickas boken till tryck och när den landar i ens händer hittar man säkert fortfarande fel, för en helt felfri bok tror jag man aldrig finner, och det är väl en del av charmen. Det är ett hantverk man håller på med. Dessa fel kan man rätta till om boken kommer ut i en andra upplaga. Då samlar man ihop alla fel från alla håll och kanter och så kommer andra upplagan i en lite mer rättad variant.

Och under tiden du gör det här arbetar du med största sannolikhet på ett annat manus samtidigt.

Ja, ungefär så. Jag kan sammanfatta det hela med: Man har det man gör.

Amen.

Fattig kulturarbetare

Veckan som kommer hade jag tänkt vara tjänstledig, men min ekonomi satte stopp för det. Är i stort behov att ett stipendium men det lyser i sin frånvaro. Jag får helt enkelt göra som alla andra år - jobba dygnet runt.

Det blir inte bättre än så här. Jag tar en bastu.

Gökboet

Nu har vi påbörjat en liten upp-piffning. Vi ska sedan kasta oss över vardagsrummet. Men så här ser det ut i en del av köket.

Tavlan ovanför matbordet är filmaffischen från Gökboet. Ovant att gå 12 steg till spisen fast allt är i samma rum. Vi har stort kök...

Ska klura lite på fönstret. Längder? Kappa? Inga gardiner alls? Det lutar åt en slät vit kappa med vitt broderat monogram. Såattnivet.

Nu ska jag snart dra iväg på loppis. Finns i församlingshemmet i Överkalix mellan 10-14 om ni behöver något. Och det gör ni ju.

(Vi hade inget kaffe på morgonen och då vet vi ju hur det känns.)

Rotation

Jaha.
Då har man, med livet i insats, färdats i en dimma utan dess like.
Vit vägg. Ingenting annat var det.
Det var inte kul att åka bil. Inte. Hur det var att köra kan jag inte tänka mig.

Hur som helst har vi lite planer på en omstrukturering här hemma.
Kul.
Jag drömmer om att få målat vårat röda vardagsrum vitt. Det skulle bli en välbehövlig kick. Än så länge är det en dröm, måste räkna ut hur många färgbyttor det kommer att gå åt...
Vidare tänkte vi flytta matplatsen från "där den alltid står" till längre bort i köket intill öppenspisen. På prov. Där vi nu har matplatsen kommer att bli ett litet soffhäng, kaffehörna eller nåt. Kanske en hemmasnickrad köksö.

Man ska inte vara rädd att testa. Allt går att sätta tillbaka.

Jag kommer att visa bilder sedan. Före och efter. Okej?

Störning

Jaha. Nu sitter jag här med manusarbete. Mina egna kommentarer i manuset är oläsbara, så går det när man gör manusarbete i badhuset. Det är en jäkla massa överstrykningar och en hel del ord jag inte alls kan tyda. Undrar om jag var vid minna sinnes fulla bruk igår.

Ohållbar situation löses

Medan dottern plaskat omkring i badhuset har jag suttit på kanten och gjort manusarbete.
Ohållbart.
Troligtvis kommer jag söka tjänstledigt.
Igen.
Drömmer om ett heltidsförfattande för att slippa ha det så här.
Eller allra helst ett stipendium.
Tack.

Duktig författarinna med korta fötter

Oooo, så duktig jag är!
Ett manus har första korren klar och har landat i en inbox.
Ett annat manus har första korren klar på fyra kapitel och landat i en inbox.
Det har varit rätt behagliga dagar vad gäller mina bravader jag alltid lyckas med. Det kan bero på att jag varit lite upptagen med manusarbete. Det har inte funnits utrymme för att falla och göra bort sig.
Förförra veckan höll jag dock på falla med cykeln igen - stillastående. Jag faller alltid när jag står stilla, är det normalt? Som på jobbet, mitt i allt liksom suger fötterna fast i golvet och så håller jag på flyga fram. Och jag har korta fötter så det beror inte på det.

Åsa H och Bra Böcker

Åsa Hellberg! Duktiga du!

Hon kommer ut med en roman på Bra Böcker nästa år. Läs om den här. Sen köper ni den i april. Är vi överens?

Två.

Jag har för lite timmar på dygnet. Helt klart. Men nu har jag gjort en första korr på ett kortare barnboksmanus, så då får vi se om det är något att använda sig av. Har lämnat iväg detta precis nu. Imorgon övergår jag till ett längre barnboksmanus som jag påbörjat korrigera. Där är det betydlig mer arbete och en hel del kommentarer infogar jag i marginalen. Att jag kan vara pinsam.

Riktigt skitakul.

Hu-vu-d-vär-k

En huvudvärk direkt nedsänd från helvetet drabbade mig hastigt igår på kvällskvisten. Tabletter hjälpte inte. Det var bara att lägga ner både filmkväll med familjen och manusarbetet.

Men manusarbetet skrider framåt. Jag har kommit igång och ser saker med helt nya ögon, att det sedan kräver en hel del kommentarer i marginalen gör inte så mycket, det är så det är.

Vi säger väl godmorgon.

Vinnaren blev...

Vinnaren i tävlingen på Punkpappornas facebook sida blev Kerstin Eriksson. Jättegrattis till dig!

Missa inte tävlingen

Det blev manusarbete till sent igår. Och som jag skrattade åt mig själv! Jag är ganska fyndig emellanåt måste jag medge.

Jag väntar på besked om ett stipendium från författarförbundet. Givetvis har det gått till någon annan som alla vet namnet på, men satan i gatan vad jag skulle behöva pengarna!

Ikväll klockan arton stänger tävlingen i Punkpappornas facebook-grupp. In och gilla om ni vill delta. Priset är en (ful) signerad teckning av mig. Har inte ens ritat den än, så det kan bli spännande.

Ha en trevlig måndag!

Palt och löständer

Har varit till mamma och pappa idag. Kul.
Mamma kommer med presenter titt som tätt. Hon kan komma med en påse som innehåller en trosa, 500 g smör, en sax, en oxfilé och en skrapad trisslott. Man blir aldrig förvånad.
Idag var vi hem till dem och åt palt och for därifrån med en gammal dator, löständer och hallonsylt. Hur ballt är inte det på en skala? Jag fotade deras gård innan vi for.

Kan vi komma överens om att de bör skaffa en belysning på gården?
Dessutom knakade det i högra hörnet som föreställer ett skogsbryne.
Fy fan.

Babel

Nu tycker jag vi ser till att Malin Person Giolito blir programledare för Babel. Jag får då bli hennes första gäst.

Men hon får inte fråga något om litteratur (eftersom jag inte läser), inget om författare (eftersom jag inte vet vem någon är), inget om mina böcker (eftersom jag knappt minns vad de handlar om). Men hon kan fråga om medlemsavgiften till Författarförbundet, för den vet jag hur mycket den är eftersom jag funderar hur jag ska ha råd att betala den om ett par månader.

Pinsamt manusarbete

I går bearbetade jag manus. Och det gick som det alltid brukar gå, jag ville sjunka genom klickgolvet ett antal gånger av pinsamhet. Upprepningar! Övertydligheter som skulle få läsaren att känna sig dum i huvudet, för det är något man ska komma ihåg: Lita på läsaren. Den fattar vad du menar utan att skriva ut varje minsta detalj. Och då har jag ändå läst och bearbetat manuset innan jag lämnat över det.

Övertydligheterna har jag inte upptäckt förrän nu, när de är påpekade. En massa ovidkommande händelser och broderier har jag också lyckas klämma in, saker jag skrattar åt, men som inte tillför någonting. De ska bort. Nästan alla, någon kan jag vilja testa ha kvar.

Ja ni, ungefär så.

Konsten att skriva en bok

(På Annas begäran, hur en bok blir till.)

För en konst är det. Och när manuset är klart och är inskickad är det totalt o-klart. Det riktiga arbetet börjar när manuset är antaget, allt innan är en fis i rymden. Ofta kan man räkna med ett par år av manusarbete, och så kan man lägga på sex månader till ett år efter manuset är antaget, och då har jag inte räknat med tiden det tar att bli antagen. Allt från månader till flera år. Oftast aldrig. Tyvärr.

När jag börjar ett manus har jag oftast noll koll på vad boken ska handla om. Jag har inte tänkt ut något innan, utan jag kastar ut en mening och det blir en bok. Många tänker till lite, strukturerar upp en berättelse, använder sig av post-it lappar och gör användbara anteckningar. Det är ett tips att använda sig av, för tro det eller ej, en dag sitter du där och undrar om din huvudperson var 27 eller 28 år. Och vad hette mamman till bästisen som du nämnde i början och ska nämna igen på sidan 169?

När manuset och historien börjar växa fram bestämmer jag intriger eftersom. Man lär känna karaktärerna och ibland dör någon bara så där, och det är jobbigt. Ibland krävs research. Researchen är ytterst viktig, för hur skulle det se ut om jag skrev att kyrkan i Överkalix är rostfärgad när den egentligen är vit? Eller att England ligger i Afrika.

Jag går tillbaka och läser igenom manuset under hela skrivperioden. Sedan läser jag igenom det när det är klart. Och det finns fel. Ungefär en miljon. Många ser du, ännu fler upptäcker du inte alls. När du anser att du är klar ska du leta förlag. Det är ett detektivarbete. Har du skrivit en barnbok är det lönlöst att skicka in den till ett förlag som bara ger ut ryska översättningar. Läs på om förlagen så har du större chans att bli utgiven.

Följebrevet. Din lilla stund av PR. Se till att väcka uppmärksamhet och skippa allt som ser ut som en kontaktannons och säg inte att din kille tycker det är den bästa bok han läst.
Stava rätt. Ett felstavat följebrev lämnar inga större förhoppningar om ett rättstavat manus. Jag säger inte att man inte kan ha en fantastisk historia att berätta för det, men förlagen brukar vilja ha det så rättstavat som möjligt. Jag suger på rättstavning. Jag suger på grammatik. Jag antar jag är ett undantag. Men jag lär mig varje dag. Många ord måste jag googla på, vissa slår jag upp.

Skicka in till flera förlag samtidigt. Jag tror inget förlag förväntar sig att du ska skicka till ett och sedan vänta 3-8 månader innan du får en refusering för att sedan skicka till ett nytt. Vräk på.

Säg nu att du blir antagen, då får du ett avtal som du ska granska och fundera på. I avtalet står det i stora drag hur länge du har på dig att leverera manuset (för det är inte alls klart, se ditt manus som en utvecklad idé), hur länge förlaget har på sig att ge ut boken, din royalty och andra saker som du kanske förbinder dig till.

En redaktör har nu läst igenom ditt manus och skickar kommentarer på det. Personligen höll jag på att skämmas ihjäl när jag fick kommentarer på mitt första manus. Jag bad förlaget om ursäkt tusen gånger för alla stav- och syftningsfel.
Nu börjar bearbetningen på din kommande bok. I stora drag handlar det om att skriva till, ta bort och skriva om. Grammatik och stavfel ska bort. Det hela handlar nu om att läsa, läsa, läsa, rätta, ta bort och lägga till. Namn kanske är fel, och tappar man verkligen framtänder när man är tio?

Manuset åker fram och tillbaka mellan dig och förlaget och mellan dessa gånger dyker ett förslag på framsida upp. Du får kanske skriva en baksidestext, kanske inte. Jag skrev ingen för jag kunde inte. Jag hade total blackout och visste knappt vad som var fram eller bak.

När boken är bearbetad och läst hundratusen gånger av dig och redaktörer går den till sätt. Då får du helt plötsligt se din bok i satt form, alltså hur den kommer att se ut när den är tryckt. Självklart hittar man fel då också, allt från konstiga radbrytningar till stavfel.

Boken går till tryck och när du minst anar det ringer mannen när du sitter i möte och säger att du har fått hem din bok, vilket resulterar i att alla som är med på mötet avbryter det för att komma och se på boken.

Har man tur recenserar BTJ, har man jättetur recenserar någon överhuvudtaget, har du skittur kan du få en intervju eller två. Och det vinnande budet är att första upplagan säljer slut.

Ja, ungefär så. Just nu sitter jag med kommentarer på ett manus som jag ska gå igenom och det innebär att jag är på ruta två av tretusen.

Några frågor på detta?

Nu börjar det!

Ett omfattande manusarbete börjar idag.
Ut med manuset på papper.
Ut med kommentarer på papper.
Fram med pennor.
På med kaffet.

Just fan. Skulle hjälpa mamma och pappa med datorn, vi klämmer in ett besök ute på landet efter allt är iordningställt och innan allt är påbörjat.

Då går jag och ser på julklappar nu.

Vad gör ni?

Oj då.
Den som gapar efter mycket.
Mejl från förlag.
And I love it!
(Bespara gratulationer. Vi är på luden nivå.)

+15 c
Det blir inte varmare än så här i Norrland, så vi börjar här;
När de är +15 tar stockholmarna på sig mössor, vinterjackor och handskar.
Norrlänningen solar.

+10 c
Göteborgarna försöker förgäves starta upp centralvärmen i sina hus.
Norrlänningen planterar blommor i trädgården.

+5 c
Malmöbornas bilar vägrar att starta.
Norrlänningen cruisar i en volvo 240.

0 c
Destillerat vatten fryser.
Vattnet i Torneälven blir lite tjockare.

-5 c
Folk i Skåne håller på att förfrysa.
Norrlänningen grillar den sista korven före vintern.

-10 c
Gävleborna sätter på värmen i sina hus.
Norrlänningen tar på sig en långärmad tröja.

-20 c Stockholmarna flyr till Mallorca.
Norrlänningenslutar fira midsommar, hösten har kommit.

-30 c
Folk i Malmö dör av kyla och försvinner från jordens yta.
Norrlänningen börjar torka tvätten inomhus.

-40 c
Stockholm krackelerar sönder i kylan.
Norrlänningenköar vid den lokala hembrännarn.

-50 c
Isbjörnarna börjar evakuera nordpolen.
F21 senarelägger sin vinteröverlevnadskurs i väntan på bättre vinterväder.

-60 c
Torneå älv förfryser.
Norrlänningen hyr en video och stannar inne.

-70 c
Den falska Norrlänningen flyttar söderut.
Norrlänningen blir frustrerad eftersom det inte går att lagra brännvinet utomhus.
F21 drar ut på vinteröverlevnadskurs.

-183 c
Mikroberna i maten överlever inte.
Samernas renar börjar klaga över att mjölkarnas händer känns så kalla.

-273 c
All atombaserad rörelse stannar.
Norrlänningen börjar säga till varandra "Helvete, vad kallt det känns ute idag!"

-300 c
Helvetet fryser till is, Norrlänningarna är ensamma.

Hjärnblödning som grädde på moset

Jag var helt övertygad om att jag skulle få en hjärnblödning bland falukorvarna på Konsum.
Och det hade ju varit just great med tanke på att jag redan prövat ligga i en blomkruka på torget, ramlat höggravid över en fyraåring som nästan gled ner i älven, stått blodig på alla fyra efter vägkanten för att rädda en katt från att bli ihjälkörd, svarat mitt telefonnummer när jag öppnat ytterdörren, påpekat på ungarnas skola att jag bara har ett barn, mina två andra var som bortblåsta ut min hjärna just vid det tillfället. Listan kan göras lång och jag har slutat förvånas över mig själv. Familj och arbetskamrater likaså. Var jag ville komma med inlägget har jag glömt.

Vad heter hon?

Jag tänkte försöka bli strukturerad i mitt skrivande, försöka nå nivån som mina författarkollegor har. Simona ritar upp allt som ska hända i manuset på trehundra meters ritrullar, Åsa verkar ut att skita ut hur mycket som helst på ingen tid alls, Malin Persson Giolito får de simplaste vardagsinläggen att liksom blomstra och vips har en ny bok kommit där också.

Jag minns inte ens vad alla heter i mina böcker. Och vad händer. Egentligen. Förstår inte hur Författarförbundet kunde välja in mig. Kanske någon tryckte på fel knapp.

Kanske känns det bättre imorgon.
Kanske inte.

Är vi störda?

Läser följande på Expressen;

"De som tillhör kulturvärlden är i allmänhet socialt störda"

Är osäker på vem som sa detta eftersom datorn inte ville samarbeta. Reflektioner på detta?
Jag är störd.

Nu...

... är sonen där han ska vara.
Men mitt liv förkortades med tio femton år.
Minst.

Fast i Stockholm...

... är mitt barn.
Tacka vet jag renar och så vidare.
Självklart håller hans batteri i mobilen på att ta slut.
Det känns att man lever.

Jag vet svaret

03.02
Försöker tänka strategiskt: Gå och lägga sig eller stanna uppe?

Svacka som i blomkrukan

Jag har inte skrivit på veckor.
Jag tror det beror på att jag inte kan skriva en intrig.
Ge mig uppslag tack.
Börjar känna mig lite löjlig.
Börjar kännas akut.
Ungefär på samma sätt som när jag ramlade i blomkrukan på torget.